S som i stolt

Idag har vi haft utvecklingssamtal på förskolan. Alltid lite nervöst sådär, ungefär som en bilbesiktning. Går min unge igenom?
Det gjorde hon med bravur.
Det är så spännande att höra andra berätta om ens barn. Som inte är partisk som mormor t ex. Det är skönt att höra att pedagogen pratar om samma unge som vi har hemma. Att hon känner trygghet och är sig själv, på platsen hon tillbringar stor del av sin vardag på. Frid i mitt hjärta.

Egentid

Tjejhelg i sikte. Känner mig pirrig och förväntansfull. Mina äldsta och ovärderliga vänner som gått igenom brustna hjärtan, fula frisyrer, första partyminnen (om än något dimmiga), barnafödanden, skoltristess, mopeder, giftermål och otaliga skrattanfall tillsammans. Vi är utspridda över södra Sverige och träffas som värst kanske endast en enda gång om året, allihop tillsammans. Telefonsamtalen är ganska glesa. Ändå. Allt som förr men ändå inte. Inga krav, ingen hets att "prata ikapp", bara vara.
Att minnas litegranna och nya framtidsdrömmar.

Förra året var jag en av dem som höll i den årliga träffen, som alltid sker sista helgen i oktober, fylld av överraskningar. Då stod det på schemat att teckna av nakna karlar. Helt hysteriskt. Precis som det kan vara när 7 väninnor möts.
Lycka.

Bull(mage)iga biceps

Idag har jag sparkats och boxats, så nu är min inre harmoni återställd igen. Jag behövde verkligen bli av med lite dålig energi. Om ni inte har testat ett box-pass någon gång - GÖR´T!!! Det är underbart, härligt, roligt och ap-jobbigt. För att inte tala om armmusklerna man skaffar sig efter mycket svett. Efter varje pass spänner jag upp mina biceps framför näsan på Stora A som suktar avundsjukt (det är så jag tolkar hans himlande ögon och irriterade ögonbryn).

Nu ska jag försöka läsa ikväll igen. Igår kom jag exakt 5 meningar tills Stora A väckte mig 1 timme senare, då jag låg sovandes på rygg med boken i högsta hugg framför fejjan. Vilja vs Trötthet.

Mos

Mosiga måndag har varit fladdrig. En sådan där dag då tankar fladdrar och inte riktigt får något fäste. Som en sådan där dröm när man aldrig kommer fram och man flyger lite ovanför marken. Dags att sätta fast tankarna på något. Längesedan jag läste en deckare. Den här ska ju vara bra säger dem. Lite mord och misär för att dämpa min småflämtande ångest för ingenting. Bästa medicinen.

Mer helg åt folket

NEEEEEEEEEEEEJ gå inte och lägg dig du fina helg! Inte riktigt än...
Idag har vi inhandlat diverse vinterkläder i stora lass. Barnen älskade att prova tjocka bylsiga jackor, termobrallor och vantar. Eller inte. Även Malliga Mamman hittade en rejäl vinterjacka för 1500 pengar och nu ligger det dåliga samvetet och pockar. Sedan jag fick barn får jag alltid en gnutta besk eftersmak när jag inhandlat nya saker till MIG SJÄLV. Modersmartyren kryper fram. En sån jäkla trist kvinnoegenskap att ta fram. Jag skakar loss den och njuter av min nya varma jacka med lurv på luvan istället.

Apropå könsroller så har Stora A både varit lite macho och lite mus denna helg. Allt från Formel 1, syltning, hårdrock, ölhävning och syjunta. Han är allt ett riktigt M&M-godis. Förutom när han upplyste mig om att han tyckte att kvinnor med PMS borde enligt lag bära en röd toppluva. Inte ok. Men sylten blev god.

På dumburken

Alla som inte tittar på Lyxfällan på TV 3 - slå på NU! Man måste älska Vanita från Västergötland. Eller är allt ett skämt? Det är så härligt att inte veta!

Några timmar senare...V 42, när får jag börja andas igen???