Kindnyp

Det allra mysigaste nöjet är att studera mina barn när de leker eller pysslar med något. De där smultronröda läpparna som formas till små perfekta plutprickar när de koncentrerat hackar grönsaker, matar dockorna eller pusslar, det är så sött att man inte vet vart man ska ta vägen. Alltså, ibland tror jag att jag har någon sadistisk ådra någonstans, jag liksom vill nypa och bita i allt det där söta. Jag kan verkligen förstå barndomens kindnyp man fick av gamla människor.
Det är en ren lyckorusmysgullighets-handling.

Bara vara ledig

Eftersom jag somnade i soffan igår vid semesterinfirandet så tar jag igen det idag. TJOHOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO!
Att vara ledig kan jag vänja mig vid.

www.tvångströja.nu

Hej alla ni som promenerade/cyklade/bilade längs Rudbecksgatan idag! Om ni såg en öronrykande, dubbelstampande, träningsvärkhaltandes, muttrande kvinnogestalt med knutna nävar och svettig panna runt 18-tiden just på denna gata - ni kan sluta skratta nu - OKEJ?!?

Min eftermiddag:
Hämtning av små sandtroll på dagis. Sand sand sand. Svisch in i hemmet. Byte av kläder och sanering av hår. Kisskö till toa - bråk om första platsen. Skynda skynda skynda. In i bilen! Ut ur bilen! Glömt mellis, gosedjuret, fingervanten (Erik Saade-mode. Herrefuckinggud) In i bilen! Köra pausa köra pausa. Huvudleden som en blinkandes jäkla amerikansk julgran, Rött rött rött. 25 min in till stan. Nytt personsämsta. Parkera.
Möte av pappan utanför polisstationen (inte av kriminella själ). In. Varmt. Folkmassa. Först i kön för passhämtning. Äntligen lite välförtjänt flyt. Pilutta er! Passpersonalen ska fika samt göra alla moment myyyycket myyyyycket lååååångsamt. Mamman fullkomligt kokar. 20 minuters väntan med nummerlapp till första numret i kön. Mamman på väg till luckan. Pappan får en olycklig oroligt uttryck i ansiktet. Då. Vår tur. Saved by the bell. Raraste tanten i luckan och mamman mjuknar en smula. Tills.
-Jag kan tyvärr inte lämna ut ditt pass om du inte har ditt gamla med dig. För ett ögonblick trodde jag att Interpol hade stoppat min passtillverkning p g a mitt massmördarfoto. Men nej. Det gamla passet med mig? Haha. Skrattet fastnade med lite halvkvävd gråt i halsen.

Hungrig. Alla hungriga. Mamman mest. Köra runt runt runt i stan. Hitta parkering i närheten av take away-stället. Att vinna en miljon på triss känns mer troligt. Lämning av barn och körkortslös ryggontshavande pappa på en högst tveksam parkeringsplats medan mamman ska göra en grab and go.  Tillbaka till denna texts början. Rudbecksgatan. www.tvångströja.nu syntes det på mina mötande varelsers panna när de tittade på mig och min vansinnespromenad till restaurangen. Maten kom till slut och bilen med familjen hade inte blivit bortforslad.

Imorgon. Sista dagen innan första semesterveckan. Så jävla nödvändigt. SEMESTER.

Heliga helvetes Hemnetsök

Igår var vi på vår första husvisning. Ever. Kul! Men herre min ge vad mycket att tänka på att kolla upp. Efter att ha varit i en slags bostadskoma i 2 år så har vi fått upp intresset lite igen i alla fall. Vi bor nu på 80 kvadrat och det börjar bli lite, hm, låt oss säga tajt. Vi trivs ju och så, latmasklägenhetsmänniskor som vi är men jag drömmer om förvaring, tvättstuga och en extra toalett. Så nu har hemnetsknarkandet börjat igen. Lägenheter, sommarstugor och hus samt villavagnar (nja kanske inte även om det skulle matcha min inre kärlek för white trashkulturen) ingenting går säkert längre! Cashing.

Huset vi tittade på var dock ingenting för oss. Lilla A var dock redo att packa sin väska och flytta rakt in. Till den söta lilla kaninen som fanns i ett barnrum...

Dansa utan att pausa

Söta S är extremt intresserad av allt som har med underhållningsbranschen att göra. Antar att det är typiskt för den åldern. Hon och Lilla A bränner av konsert efter konsert med både sång, dans, mim samt andra konstnärligt fria utföranden av minspel, kullerbyttor och allmän freak show. Till hösten har de fått plats på en dansskola. Mamman ser sig själv leva genom sina dansanta barn, eftersom hennes egen koordinationsförmåga stannat av och höfterna stelnat.

Att få vara lyxigt lat (och smart?)

Vi har sedan några månader tillbaka prenumererat på en matkasse. En av de mest kända, Linas Matkasse (barnkassen). Tycker väl att recepten har varit sådär, kanske lite för "vanliga" i min smak, men ändå helt ok och lättlagat framförallt. Det mesta är ekologiskt och det har varit fina råvaror. Oftast har det också räckt till matlådor. Barnen har tyckt att det varit jättespännande att en främmande kille har plingat på vår dörr och lämnat stora påsar med mat varannan måndag. De rycker, plockar och tittar på maten ur påsarna och tar genast fram receptboken som medföljer Sedan har vi kört lite "halv åtta hos mig" med betygsättning när vi kört de olika maträtterna i 5 dagar. Att någon annan tar fram lite nya recept och att få varorna hemkörda är guld värt, speciellt för mig eftersom det oftast är jag som handlar och ska hitta på och laga maten på vardagarna eftersom jag är hemma först. Så. Matkassen regerar nog här ett tag till.
Mat är en av livets bästa ingredienser men ibland behöver man lite hjälp för att hålla kryddan vid liv.

Fotografen

Jag älskar foton. Att ta dem och att se på dem. Dock inte att vara med. Jag blir spänd som en fiol och obekvämare än Kungen själv på familjefotograferingar.
Jag tog passfoto häromdagen. Pinsam och fåfäng som jag är så övade jag några avslappnade miner framför Stora A på polisstationen. Denna gång ville jag ha ett passfoto att slänga fram utan att skämmas. Övningarna hjälpte dock inte. Alls. Jag lär INTE komma genom tullarna till något annat land än möjligtvis Kuba och Guantanamo Bay eller så kanske jag kan få göra ett inhopp i serien Kvinnofängelset. Mörkrädsla har fått ett ansikte. Just i mitt pass.

I alla fall. Jag tänker spara till en riktig systemkamera. Till mig själv. Det är alltid Stora A som köper tekniska prylar och "dyra" fritidsgrejer till sig själv. Har liksom inte haft behovet. Men nu vill jag utveckla mitt intresse för fotografering. Ser jag mycket fram emot.

Detta kort är taget med min mobilkamera. Ganska fint ändå tycker jag. Men oftast är det ju personerna på bilden som gör't!