Verklig bild

Verklighetens barn.

Meditationsbild

De kan vara lugna-ibland. Men mest bara i stugan när de badat och varit i solen en hel dag. Mest bara då. Men ändå. Söta så.

...mer åt lattefärgat nu

Den verkar bli av. The weekend full of lööööve. Förväntningar? Hahahaha. Heter jag Emma or what?, förväntningar is my life. Jag älskar att leva farligt på det sättet.
Nu börjar snorsötungarna bli friska och Stora A har av ren vilja och hot från min sida också frisknat till. Halleluja. Det har verkligen varit en vecka i tristessens tecken. Nyttigt. Men tröttsamt. Jag har fått vara Pippi, Alva, Tommy, Abbe och Lina i ett omväxlande rollspel. Jag har fått böja min stackars kropp i 90 graders vinkel över lära-gå-vagnen kilometer efter kilometer runt i lägenheten. Jag har fått svara på exakt 10.151 st frågor om livet i största allmänhet. Jag har fått snyta näsor i snitt 58 ggr på en dag. Jag har fått avvisa leksugna ungar vid min dörr, varav dramaqueen nr 2 i familjen, framkallat tinnitus i var grannes öra i besvikelsens stund.
Jag älskar mina små underbara, fina och roliga barn över allt annat. Men nu ska det bli nyttigt med lite mammi och pappi-tid för en helg. Att sova en hel natt. Att äta ifred. Att strosa runt på stan. Att andas. Jag är trettio år och ska gå på min första riktigt stora världsturné konsert ever (E-type å Mora Träsk räknas inte va?)
So, me, he and U2!

En vecka i brunt

Efter en månad i guld har jag nu en vecka i bajs. Töserna har varit sjuka med snuva och hosta, Söta S är fortfarande hostig medan Lilla A har tillfrisknat. Nu är Stora A också sjuk. Men han går till jobbet med feber och smittar hela kontoret med svininfluensa, rabies, kikhosta och alla andra sjukdomar jag inbillar mig att han drabbats av, när han råkar drabbas av någon förkylning eller så. Jag HATAR när han blir sjuk. Hemskt va? Tål inte åsynen av hans trötta hundögon, bleka fejs och säckiga axlar. Inte för att han är typen som gnäller när han är sjuk, det sköter jag så bra själv, utan jag blir liksom så orolig i hela kroppen. Han ska vara stark och glad.
Kan man vara hypokondriker åt någon annan? När det gäller mig är ingenting omöjligt. Dessutom så ligger vår otroligt romantiska och barnfria helg i Götet riktigt illa till bland alla sjukdomar. Känn ingen sorg för mig Göteborg.

Hollywood-läppar

Dagens skönhetstips; Ät ett Golden delicious äpple och känn läpparna svälla.
Shit alltså vad är det som händer med min kropp!?! Beror det på ålder? karma? graviditeter? Jag har tydligen blivit allergisk både mot det ena och det andra. Förutom smutsiga golv och missunnsamma människor så är det numera också äpplen, damm, gräs?, björk?, gråbo?, parfym och tvättmedel. Ögon som kliar och näsa som rinner från och till, ibland och jämt. And what about the de mensiga störningarna? PMS alltså. No problem förr (kan bero på att mitt humör är en ständig bergochdalbana...) men nu...Jisses och hans moster vad jag kokar och fräser dagarna innan. Dessutom är den månatliga perioden på dagen i tid vilket den aldrig behagade vara förr, då man inte alls var på alerten att skaffa kids. Godis måste jag också blivit allergisk mot. Hur ska man annars förklara mina numera EN-valkiga mage när jag sitter ner? Valkarna har liksom blivit till en enda stor mage.
Gravt allergisk alltså. Och nej återigen. Jag är INTE gravid efter ett par kommentarer i sommar. Tack ändå folks att ni tycker jag är den frodigaste ni sett i ett par leggings. Tack.

Att tjuvlyssna...

...är det bästa jag vet. Och att glo på folk. På stranden, bussen och på caféer får man de bästa garven och aha-upplevelserna av att tjuvlyssna. Idag på caféet inne i stan var ett sådant hallelujamoment av tjuvlyssning. Två brudar av modell bimbo sitter på uteserveringen bredvid oss, me, my gamle man och två crazy kids. De rådissar feta människor. Det går förbi en kolossalt stor kille och the bimbos spyr galla över kaffet och deras spetiga små lår.
- "Fy faaan asså, man spyyyr (örebrodialekt). Om man ska va sådär jävla stor, måste man gå ut överhuvudtaget på stan. Så jävla respektlöst liksom."
Malliga mamman sätter kaffet i halsen. Stora A är givetvis i sin lilla värld och hör och ser ALDRIG något spännande som jag. Sparkar honom diskret på smalbenet och himlar med ögonen. Gensvar? Nej. Bimbosarna mal vidare.
- "Asså min kompis hon kunde inte amma. Det naturligaste i världen liksom, så klarar man inte ens av det. Vilken jävla miss. Min andra kompis ammade sina tvillingar och jag låg bredvid och det var bara så jävla harmoniskt och rätt liksom. Om jag får barn så ska jag ha en tre-hjulig vagn med mugghållare-absolut. Sååå jävla smart. Man kan springa och dricka kaffe samtidigt liksom."
Nu kväver Malliga mamman sitt skratt i Söta S hår och låtsas prata om allt och inget. Stora A fattar ingenting som vanligt.
Jag hade sån stor lust att vända mig om och kräkas min harang som lyder;
-A men ni bimbobruttor, kurvigt är gött och er peronlighet väger inte lika mycket fett som killens, men han har nog iallafall något under fettet. När ni sitter där gråtandes på sängkanten med såriga och blödande bröstvårtor-ring mig och berätta hur underbart och harmoniskt det är att amma. Berätta för mig hur hääärligt och myyyysigt det är med en bebis som suger hårdare än Belgian Blue guldfisk och som skriker högre än Ronjas vårskrik. Ring mig. Trehjuliga vagnar är kassa och självklart vill man sitta ner å tjacka kaffet när man får. Springa? Hahahaha.

Nejdå. Jag höll inne med mina ord. Och magen. Tog mina och Stora A;s halvfeta ben och armar, tog ett stadigt tag om mina icke harmoniska barns nackar och satte dem bestämt i vagnen medan jag blängde några väl valda blickar av...vänta ni bara...

Happy holiday

Nu är pengarna slut. Även sovmorgnarna, vinpimplandet, latheten och den obefintliga städningen. Dags att återgå till det normala igen. Stora A,s 4 veckors semester tar slut på söndag och jag har redan börjat räkna ned. Typiskt mig. Fånga morgondagen istället för Carpe Diem. Jag själv däremot har ett par jobbfria månader kvar. Men så fort den ena börjar jobba så kommer vardagen igen. Alltid skönt men litet vemodigt. Som slutet på barndomens sommarlov och säsongens sista jordgubbar.

Min semester har varit guld. Inte helt utan Norén dramer naturligtvis, men överlag ett gyllene skimmer att minnas under hösten. Men det är ju en tredjedel kvar av sommaren och hoppas att den går i samma skor.